Tävling: Förnimmelse

Nu tycker vi att det är dags att ge era hjärnor och fingrar lite motion, så därför utlyser vi härmed en tävling. Ni ska skriva en dikt som på ett eller annat sätt förhåller sig till temat ”Förnimmelse”. Det är du som håller i tyglarna, och det är bara du som kan lätta på greppet. Låt kreativiteten löpa fritt.

Nu undrar ni säkert vad som står på spel. Vi vill starkt klargöra att det huvudsakliga syftet med skrivartävlingar av det här slaget är att ha kul och utvecklas som skribenter. Priserna är bara lite grädde på toppen. Den vars dikt berör temat på bäst sätt utifrån redaktionens synpunkter kommer att få ett exemplar av Navid Modiris diktsamling Skrik om du brinner, som utkom på Predi Förlag 2007 med ett förord av poeten Johannes Anyuru. Det vinnande verket kommer även att publiceras här på bloggen.

Skicka era bidrag med titel, fullständigt namn, ålder och adress till: sapfostunga@hotmail.com
Skriv "Tävling: Förnimmelse" i ämnesraden.

Deadline är Torsdagen den 21 maj.

Samtliga inskickade bidrag läses och kommer att få feedback.
Lycka till, och må inspirationen vara med er!

Intervju: Navid Modiri

FOTO Tim Sterner

Han inledde sin karriär på Café Hängmattan i Göteborg då han som 15-åring klev upp på scenen och läste en dikt i samband med ett Poetry Slam. Sedan dess har han varit radiopratare i P3, skribent för Göteborgsposten och programledare för SVT’s Filmkrönikan. Han har även släppt tre album tillsammans med bandet Gudarna, en soloplatta under pseudonymen Cobra Charlie och diktsamlingen Skrik om du brinner på Predi Förlag. Numera driver han bloggen 365 Saker du kan göra, som nu officiellt har blivit en folkrörelse.

Estradpoet, radiopratare, journalist, programledare och artist. Vad går du på för att hinna med allt?
– Det är en väldigt väsentlig fråga, med väldigt många svar. Det är alltid så skönt de första dagarna då man går runt med en idé i skallen. Att ha ett tomt papper, och sedan helt plötsligt ha något på det. Med papper och penna förändrar man saker. Ur lusten föds energi.

Du använder ofta humor som verktyg för att skildra allvar. Är det ett medvetet stilgrepp?
– Det faller sig naturligt. Det är ett sätt att skapa en distans, som samtidigt har glimten i ögat. Texterna är seriösa, men man kan prata om begrepp som död, sorg och apati på så många olika sätt.

Vilka har inspirerat dig i ditt skapande?
– På ett ytligt plan är det väl andra poeter och musiker. Men oftast inspireras jag av människor runt omkring. Folk som peppar. Många låtar föds på grund av frågetecken. Ett exempel är Snart dör Bob Dylan från första plattan. Den skrev jag efter att Johnny Cash och min flickväns pappa dog inom loppet av några veckor. Jag kände att jag var tvungen att gestalta det. Sedan kommer färgen och spacklet genom inspiration från andra artister.

Soloplattan Jag kommer tappa det som du släppte under pseudonymen Cobra Charlie 2007 känns som en samling fragment av feberdrömmar. Hur skulle du personligen beskriva projektet?
– Feberdrömmar är en utmärkt beskrivning. Jag var utbränd, och gick på rosentabletter, under arbetet med plattan. Vi satt i en betongbunker i Stockholm. Bara jag och Povel (Povel Ohlsson, trummis i Gudarna). Det fanns inga begränsningar, och inga förväntningar.

Låtarna som du gör tillsammans med Gudarna är lite mer konkreta och lättsmälta. Var det därför du valde att släppa det materialet som ett sidoprojekt?
– Absolut. Cobra Charlie-projektet handlar om att gå tillbaka till rötterna och skapa något som kontrasterar till det jag gör tillsammans med Gudarna. Att börja om från scratch.

Du släppte även en diktsamling 2007 som heter Skrik om du brinner. Det finns även en låt på Cobra Charlie-plattan med samma namn. Vad betyder den frasen för dig?
– Det kommer ifrån en novell av Charles Bukowski som heter Skrik när du brinner. Den handlar om en kille som super, spelar på hästar och är arbetslös. En gubbjävel helt enkelt. För mig betyder frasen att jag vill ha människor som skriker när de brinner. Inte folk som är minimalistiska. Jag gillar folk med överdrivna kroppsrörelser och som är högljudda. För dem är livet en stor buffé.

Din diktsamling skiljer sig mycket ifrån din muntliga poesi både språkmässigt och innehållsmässigt. Hur var det att skriva den?
– Diktsamlingen skrev jag under fyra år. Den var nödvändig för att komma vidare. Ämnena i den var saker som jag har tänkt på och haft i mig i hela mitt liv. Den är sammanhållen, vemodig och tung. Samtidigt som den slutar med en förlösande känsla av framtid och lösning. Min muntliga poesi och mina låttexter är mer direkta och skrikiga, mer amerikanska om man vill säga så. Diktsamlingen är softare. Mer tillbakahållen.

Du har varit förband åt din egen idol Sage Francis. Hur kändes det?
– Ja, det var mäktigt! Och en väldigt konstig spelning. Folk skrek att vi var bögjävlar och att de skulle döda oss. Men att komma ut och se Francis soundchecka...alltså, jag blir inte ”starstruck”. Men då blev jag det.

Det känns som att låten Vi gör det här för att vi måste från första skivan Dags För Slagsmål beskriver syftet med allt du gör; att lämna avtryck, och odödliggöra?
– Berättande har en vital funktion. Som mat och sömn. Både att själv berätta, och att lyssna på andra. Man får ett sammanhang. Det är en stor och komplex värld vi lever i, men genom att lyssna på andras berättande kanske man kan relatera till det, och på så sätt känna sig mindre ensam.

Har du några tips till andra som drömmer om att göra sin röst hörd med poesin som verktyg?
– Mitt enda tips till dig som vill skriva är : Skriv. Vänta inte på att något förlag ska ringa, vänta inte på att någon ska ge dig tillåtelse att skriva. Starta en blogg, skriv dagbok, flaskpost, dikter eller peppande postitlappar som du sätter upp på stan. Ta ditt skrivande på allvar och ha alltid med dig ett anteckningsblock. Var aldrig konsekvent, provocera, jävlas med folk, starta alteregon på Twitter och Facebook, experimentera och se vad som händer. Testa, var inte rädd och sist men inte minst: gå ut och spring minst två gånger i veckan.


Not: För mer information om Navid och hans upptåg:

http://www.navidmodiri.com
http://www.myspace.com/navidochgudarna
http://www.myspace.com/cobracharlie
http://www.365saker.se


Tim Sterner

Outsiders

Jag hör till dem som menar
att det inte kan finnas outsiders
Möjligen kan den vara det
som förstår att det är omöjligt

Språket hör ihop med livsformen
Det ojämlika samhället finns i varje ord
och kan inte avlägsnas om inte
ojämlikheten avlägsnas

De som kallar sig/blir kallade outsiders
varierar bara språket i enda fåran
Som vid andra magiska trick
förändras inte tillståndet i världen

Fanns det outsiders skulle
ingen förstå deras språk eller
deras bild av världen och sig själva
Verkliga outsiders inser detta

De finns som om de inte fanns


Gunnar Odhner

Ska vi jämföra bokhylla?

För er som har ett intresse för litteratur, och vill bidra med åsikter om böcker ni läst till andra, är sajten Boktipset ett självklart forum. Det är som Twitter, fast med fokus på litteratur. Genom att lägga till böcker du läst i din "bokhylla" och ange ett betyg kan du få tips på andra böcker baserade på din smak. Skräddarsydda tips, så att säga. Du kan även jämföra din smak med andras, och finna jämlikar att snacka med. Se till att bli medlem nu, så ses vi där!


Tim Sterner

Poeter som bryter pennan och tystnaden

Nu kan ni läsa en artikel i Sydsvenskan om Josef Hoffert, och andra poeter som byter ut ensamheten vid skrivbordet mot en estrad och livepublik. Lite omväxling förnöjer.


Tim Sterner

Stipendie och kvalfinal

Ett stort grattis vill vi ge till den värmländske poeten Ismael Ataria som igår tilldelades Föreningen Värmlandslitteraturs debutantstipendie på 10 000 kronor för sin fantastiska skildring av livet med en missbrukande bror i diktsamlingen Allt jag vill för dig, ingen annan. Det var definitivt inte det sista priset han får.

Ni kan läsa min recension av boken, och intervjun med Ismael, via länkarna i sidomenyn. Jag håller även tummarna för redaktionens Josef Hoffert som just nu är i Malmö för att delta i kvalfinalen inför SM i Poetry Slam. Lycka till, Josef!


Tim Sterner

Poesitävling i P3 Star avgjord

Nu är poesitävlingen i P3 Star avgjord, och vinnaren är 24-åriga Jenny Wrangborg som fick sitt vackra bidrag I den här dikten uppläst av estradpoeten Daniel Boyacioglu. Min dikt Koloni, och Josef Hofferts dikt Jag har en vän, var två av tio Juryfavoriter som valdes ut bland sammanlagt 276 bidrag. Inte att gråta blod för.

Se till att bli medlem på P3 Star och följ deras andra tävlingar, för det kommer flera. Det är ett bra sätt att utvecklas som skribent och sprida sitt namn. Go for it!


Tim Sterner

Emil Jensen rear ut sin själ

Nu har ni möjligheten att ladda ned samtliga skivor som den fantastiske artisten Emil Jensen har producerat genom åren; från första EP:n Jag har splittrats, som släpptes 2004, till de akustiska bonusspåren på hans DVD 300 eMIL, som precis har släppts officiellt. Bland verken finns även ljudboken Mellansnack, som innehåller Emils populäraste mellansnack samt den tänkvärda utredningen Vad som egentligen skiljer människor från andra djur som var en av dikterna som gjorde honom till svensk mästare i Poetry Slam 2003 och 2004.

Ta denna unika chans att lära känna en av Sveriges viktigaste scenpersonligheter. Det enda du behöver göra är att klicka HÄR.


Tim Sterner

Handen full av dikt

Diktsamlingar torde vara den bästa formen av färdlektyr. Man hinner avverka flera stycken medan personen på sätet intill sitter fast i samma roman hela resan. Det finns självfallet undantag, som till exempel Oceanen av Göran Sonnevi, men i regel är diktsamlingar inte mer än 100 sidor långa med en dikt på varje sida.

Nu har förlaget Eolit tagit detta ett steg längre med sitt projekt Handflata, som är en box innehållande fem stycken diktsamlingar i miniformat, som passar utmärkt i handflatan. Antalet symboliserar självfallet handens fem fingrar.

De diktsamlingar som ingår i boxen är Inte nudda golv av Joakim Andersson och Annika Boholm, Manualen av Athena Farrokhzad och Tova Gerge, Brev om I av Sara Hallström, Ett mindre arbete om diagonalen av Karl Larsson och Pascal Procek samt Du ska också ha det bra av Jenny Tunedal. Fem nätta små hyllningar till poesin som uttrycksform.

De får plats i handväskan, i portföljen och i fickan. De är lätta att gömma undan utifall att du ännu inte har kommit ut som poesifantast officiellt och kräver diskretion.


Källa: Aftonbladet


Tim Sterner

Allt du aldrig drömt om

Titel: Allt du aldrig drömt om
Författare: Erik Härstedt
Förlag: Recito
Antal sidor: 144

Det här är Erik Härstedts debutsamling i bokform, innehållandes samlade dikter ifrån 2007, och en maffig sådan som ringer in sig på 144 sidor. Tungläst, kan man tro vid första anblick. Den grå utsidan av boken ger en bred känsla av ångest och visst är den känslan en av de framträdande i Allt du aldrig drömt om. Men det genomsyras av en kraftig sarkasm och ett smutsigt, ofta oputsat språkbruk. Erik är inte en poet som sysslar med finlir eller vackra omskrivningar. Hans metaforer är mörka och språkbruket i boken gränsar till galenskap. Bokens främsta egenskap är utan tvekan dess brutala ärlighet.

Detta är i detta fall enbart till dess fördel, man sjunker in i boken och blir ett med den. Man känner igen sig, till sin egen nackdel, och man försuper sig på denna domedagspoesi. Som poet själv kommer jag ofta till passager där jag tänker ”Fan vad snyggt, det där önskar jag att jag hade skrivit”. Vilket enligt mig är det största komplimang en skrivare kan ge en annan.

Som Tim nämnde i recensionen av Ismael Atarias bok Allt jag vill för dig, ingen annan så är det alltid knepigt när en estradpoets poesi läses i skriftlig form. Eriks poesi lider inte av detta dock, utan man kan istället näst intill höra en annan röst än sin egen i sitt huvud, som läser för en. Även om man aldrig hört Erik förr. Ett exempel är:

det här är mitt liv
ååååååååhhh! titta där!
ett nöjesfält,
sån tur jag har
så kul jag har
jag ska åka karusell
tills jag kräks
blä blä blä

Erik har ett budskap, men inte ett som är direkt uppenbart. Det finns ett flertal röda trådar men boken lämnar det till läsaren själv att nysta upp dem, en efter en. Ska jag rikta någon direkt kritik mot upplägget får det bli avsaknaden av titlar på dikterna, något som kan förvirra min ordnade hjärna. Boken är lite kaotisk, men det glöms så pass snabbt bort i läsandet att detta inte förtar från upplevelsen att läsa den.

Jag tänker lämna er med mitt absoluta favoritcitat ur boken, ett jag definitivt tänker lägga i min hjärnbank och tänka på när situationen passar.

mitt liv är ett neråttjack
men jag blir aldrig
tillräckligt
låg för att landa

Boken finns att beställa på: http://www.litenupplaga.se/392


Josef Hoffert

Intervju: Ismael Ataria

FOTO Rebecka Bergvall

Hej Anders!
Kan du förklara vart ditt artistnamn kommer ifrån?
– Det är en hyllning till min barndom. Ataria från tv-spelskonsolen Atari, jag har stoppat in ett A för att få bort det där lilla © som skulle kunna ruinera mig annars. Jag älskade att spela på min kompis Atari när jag var mindre och jag älskar Atari Teenage Riot. Det räcker för att det ska bli ett namn värt att bära. Ismael kommer från en annan hjälte; Ingmar Bergman. I hans film Fanny och Alexander finns en androgyn karaktär vid namn Ismael som hålls instängd för att han anses för intelligent för att få vara med människan. Jag tyckte det passade in på mig. Hur som helst så grep den scenen tag i mig som ung. Jag kände en sån oerhörd gemenskap med den karaktären.

Jag tycker alla människor ska ha ett artistnamn, det är vår medborgerliga rättighet. Bob Hansson tycker att mitt namn är lite ”för mycket”. Kul kommentar från en man som byggt hela sin karriär på att vara ”för mycket”.

Du har sysslat med det mesta inom kulturområdet; film, musik, litteratur. Hur kommer det sig att poesin är det som du har uppehållit dig mest kring?
– För att poesi är den ultimata konstformen. Den innebär för mig total frihet! Alla dörrar är öppna. Vinden blåser som den vill genom poesins rum. Den är totalt obunden till allt och alla. Poesi går djupast in i det mänskliga sinnet. Det är den roligaste lekstugan av alla! Den lekfulla, magiska, roliga, sorgliga, galna, livsgnistrande poesin utan säkerhetsbälten och kryckor är något jag plockar in överallt. I mina böcker, krönikor, mina mikrofoner, filmer och till och med på anställningsintervjuer, tandläkarbesök och i matlagning.

Förhållandevis nyligen släppte du din officiella debutsamling Allt jag vill för dig, ingen annan på Heidruns Förlag. Den handlar om hur det är att leva som anhörig till en missbrukare. Kan du berätta lite om bakgrunden?
– Oj. Det tar lång tid. Vet inte vart jag ska börja. Kort sagt är det bland det finaste och vackraste jag gjort mot mig själv och min omgivning. Jag är mycket stolt över min bok. Det är en skildring av det helvete som min familj upplevt genom år av missbruk, felriktad kärlek, misshandel, hot, sorg, depressioner, droger, tårar, hat men även kärlek, ömhet, förståelse och en längtan efter att hålla en bror nära och ömt.

Det handlar om att växa upp med en frånvarande bror och ett trasigt hem. Det handlar om att bry sig så mycket om andra att man glömmer bort sig själv. Om det värsta som aldrig händer utan bara upprepar sig. Jag ville beskriva det där som sker innanför tusentals andra väggar. Jag ville beskriva en av de rösterna, nämligen min egen. Jag ville göra en bok som handlar om sjukdomen ”medberoende”. En liten tröstbok för människor i samma situation. Men även en bok som fungerar för anhöriga till människor som lider av andra sjukdomar som t.ex, demens och cancer.

Jag har skalat bort allt onödigt i språket. Alla de där pajaskonsterna som vi scenpoeter sysslar med. Allt självhävdande och ordbajsande. Det handlar om närhet och det högst mänskliga. Jag ville skriva något naket och ärligt, helt utan fräcka kläder och garnityr. Något som kommer åldras med värdighet.

Jag tror att jag har lyckats. Och jag är stolt över den resa jag gjort.

Har det varit lätt eller begränsande att skriva med en så tydlig röd tråd?
– Det har varit en självklarhet för boken. Det hade inte funkat rent känslomässigt att skriva den annars för mig. Jag var tvungen att gå långt tillbaks i min barndom och rota för att kunna skriva den. Boken har hjälpt mig att få perspektiv på mitt liv. Att se resan jag gjort klart och tydligt.

Du är ju annars en flitig scenpoet. Hur kommer det sig att du klev upp på scenen med din poesi från början?
– Jag började spela punk och skriva dikter i samma veva. Samtidigt kom Thåström med sin platta. Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal. Den var poetisk och teatral men ändå rockig och tung. Det blev tidigt en självklarhet att läsa mina dikter mellan mitt bands låtar.
Jag lärde mig tidigt att poesi och rock är lika värdigt att stå på samma scen. Det enda skillnaden är att jag läser texterna istället för att sjunga dem.

Finns det några specifika poeter som har inspirerat dig i ditt skrivande?
– Nu levande svenskar så är det väl Tomas Tranströmer som är den största men sen är det väl Bruno K. Öijer, Marcus Birro och faktiskt mer än jag vill erkänna, Bob Hansson. Döda så är det nog Edith Södergran, Gunnar Ekelöf, Sture Dahlström och några till. Men mest inspireras jag av tämligen okända skribenter som Hasse Arvidsson och alla dessa underbara byrålådspoeter som man stöter på ute i Sverige och på webben. Några utländska namn som betytt mycket är Dylan Thomas, Wislawa Szymborska, Nietzsche, Bulgakov, Majakovskij, T.E. Hulme, James Wright, Robert Bly, Oscar Wilde, Allen Ginsberg och Brett Easton Ellis.

Många författare och artister verkar undvika att nämna inspiratörer för att slippa jämföras med andra. Är det något du är rädd för?
– Nej för Fan! Det är jag öppen med! Att läsa och lyssna är min enda utbildning rent kulturellt. Jag kan till och med som sagt erkänna att jag är mer influerad av Bob Hansson än jag själv tror.

Du kommer ju ifrån de värmländska skogarna. Vad spelar den miljön för roll i ditt författarskap?
– Förr skulle jag nog försöka vara något annat än den jag verkligen är. Försökte kanske skriva från någon plats jag inte kommer ifrån. Det fungerade aldrig. Det blev inte på riktigt. Jag är en skogsman som älskar naturen mer än storstäderna. Jag har jaktlicens men jagar inte, bor ute i skogen tillsammans med mitt flugspö då jag inte står på estrader och skriver böcker. Jag är född och uppvuxen i skogen.

Jag är en discoboll i en timmerstuga. Jag bär svart nagellack samtidigt som jag skär upp blodiga öringar. Jag är stjärnor under ögonen, kajal och stora drömmar mitt bland barrträd och stora sjöar. Jag längtar bort till allt annat än det jag har samtidigt som jag älskar platsen jag bor på. Jag är full av motsägelser, jag är ett barn av flera världar och det är när jag börjat skriva därifrån jag kommer som den största skillnaden skett.

Det är lätt att tro att den värmländska landsbygden är full av en massa konstiga och galna karaktärer. Till viss del så stämmer det kanske men det handlar om extrema fall. Jag tror vi måste glömma Torsk på Tallinn och Smala Sussie, den bilden media ger av ett Värmland full av knäppa människor som pratar på konstig dialekt. Den bilden kan stå mig upp i halsen. Den värmländska landsbygden är även så mycket mer. Den är för mig full av överlevare, fylld av intelligenta människor som trots ett stort avstånd till den övriga världen väljer att bo och verka på sin lilla hemort, de får liksom allt att fungera även om det är långt att åka. Många av de mest intressanta och nyskapande människor jag känner kommer just härifrån. Jag är av tron att det kan vara till vår fördel att som skapande människor bo på landsbygden. Bor man i en större stad där man 24 timmar om dygnet översköljs av intryck, möjligheter och tillfällen är det lätt att drunkna och bli förpassad till en av åskådarna i mängden men bor man i en småstad och bara ser skog, skog och skog så måste man skapa möjligheterna på egen hand.

Drömmar har ingen geografisk tillhörighet. Det handlar om att våga lyssna till sin egen röst och tro på det som bultar längst inne i våra hjärtan. Då går det att lyckas även om man råkar bo mitt i ”ingenstans”. Det enda problemet som jag ser det är att en stor del av Hagforsbefolkningen inte verkar förstå det här, de verkar ha (för att parafrasera Mr. Öijer) gett upp möjligheten till storvinsten i ett spel som gett dem alla chanser att vinna.

Finns det någon kommentar du fått om din poesi som har etsat sig fast?
– Jag har fått och får faktiskt många fina kommentarer och mail från människor som lyssnat och läst. Det betyder oerhört mycket för mig! Det är värmande och mycket stimulerande. Det bevisar att en koppling har skett mellan publiken och mitt hjärta och det är det som är viktigt. Det där som klickar mellan poet och åskådare. Finns inte det så vad fan ska man då skriva officiellt för.

Sen har jag fått höra konstiga saker också. Att jag skriver "mörk mjukglass" och ”fulpoesi”. Med det vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om.

Jag har som sagt fått mycket fina ord men när jag får höra att mina texter räddat livet på någon annan så är det nog det finaste utlåtandet av dem alla.

Har du några tips till andra poeter som drömmer om att ge ut en bok eller uppträda med sin poesi?
– Skriv, skriv och skriv ännu mer. Läs, lyssna och ta in andra poeter men lyssna till ditt eget hjärtas röst. Skriv sånt du själv vill läsa. Skriv utan inre censur. Svider dina ord i hjärtat så skriv dem ändå! Älska tiden vid skrivbordet! Var den superhjälte du är! Poesi behöver inga kryckor eller ursäkter. Som Kent sjunger, håll ditt huvud högt!

Skriv och skicka runt till förlag. Om du blir refuserad. Ta det inte personligt. De flesta förlag fattar egentligen ingenting. Fortsätt och skriv för dig själv, dina kamrater, husdjur och människor på stan. Tids nog kommer din tid. Tro på att just du är unik! För det kan jag garantera att du är så länge du är ärlig i ditt skrivande även då du ljuger. För det är ingen lögn om du själv tror på det!

Begränsa dig aldrig! Kalla dig aldrig slampoet, estradpoet, fulpoet, papperspoet utan kalla dig bara poet.

Om du är så kallad ”slampoet” som vill uppträda på scen. Älska tiden på scen! Det är din scen att äga så länge du står där! Tro inte att du måste stå och skrika eller rappa fram dina dikter eller läsa dem som en påtänd väderleksreporter. Din röst duger precis så som den är! Och glöm inte att rummet är en del av poesin, publiken är en del av poesin, dina underkläder är en del av poesin men framförallt är tystnad en oerhört stor del av poesin.


Not: Vill du boka Ismael, eller ge honom lite uppmuntrande ord?
http://www.ismaelataria.se


Tim Sterner

Malmös kvalfinal inför SM i Poetry Slam

När?: Fredagen den 24’e April
Hur dags?: 19:00
Vart?: Malmö, Loftet vid Lilla Torg

MC(s): Albin Balthasar och Lovisa Appelqvist

Tävlande:
Frithiof Andersson
Lina Arvidsson
Rijal Mbamba
Joss Åkesson
Lovisa Eklund
Gunnar B Hansen
Hannes Grönberg
Emma Willman
och så jag, Josef Hoffert

Så var det dags för kvalfinalen! Totalt har tre stycken kval avnjutits i södra skåne, två i Malmö och ett i Lund. Tre poeter ifrån varje kval har gått vidare och slutfältet i finalen är något i hästväg, med nio stycken otroligt bra och framförallt varierande poeter.

Finalen kommer att gå i omgångar, två stycken. Varje poet läser en gång var och sedan vänder man ordningen så alla får läsa en gång till. Sex stycken går vidare till finalen där alla läser ytterligare var sin text. Topp fyra poeter blir Malmös lag till Svenska Mästarskapet i Poetry Slam.

Jag kan ärligt säga att om ni befinner er i Malmö i helgen så är Loftet the place to be, fenomenala poeter, gott sällskap, roliga MCs och fantastisk scenpoesi!

För de som inte riktigt vet vad Poetry Slam är eller hur det går till mer i detalj, eller vad MC står för t.ex, så tänkte jag skriva en kort artikel här sen där jag i detalj beskriver fenomenet. Watch this space!


Josef Hoffert

Spoken Word i de kommersiella rummen

I senaste avsnittet av TV4's satsning Talang 2009 kunde man se sensationen Lennart Bång, som mycket väl kan vara utrustad med Sveriges rappaste käft. Det är kul att Spoken Word börjar bryta sig in i de kommersiella rummen och introduceras för den stora massan.

Lennart Bång grundade, tillsammans med Lukas Duczko, SpokenWord Entertainment som är Nordens första bokningsbolag inom underhållningsgenren Spoken Word. Om komiker och musikartister kan ha det, så varför inte estradpoeter och Spoken Word-artister?


Tim Sterner

Hijack the frequencies

Ni har väl inte missat Radio Diktafon? Kanalen som har pekat finger åt den kommersiella musiken och i protest bjuder på poesi. Eldsjälarna bakom detta grymma projekt är några av Sveriges främsta estradpoeter, och de har kapat Göteborgs studentradio för att ge oss lite mer poesi i vardagen. En rejäl samhällstjänst, tycker vi.

Se till att hålla koll på dem!


Tim Sterner

En medberoendes dagbok

Titel: Allt jag vill för dig, ingen annan
Författare: Ismael Ataria
Förlag: Heidruns
Antal sidor: 96

Det känns som att majoriteten av de poeter som blir utgivna i dag enbart skriver sådant som de tycker låter vackert, och bjuder väldigt lite på sig själva. Det är därför man inte kan bli annat än lyrisk då det släpps diktsamlingar som Ismael Atarias Allt jag vill för dig, ingen annan. Om man bortser från det faktum att han släpper den under sin pseudonym, istället för sitt riktiga namn Anders Broqvist, så är detta en personlig och smärtsamt ärlig bok. Den handlar om hur det är att leva som anhörig till en missbrukare, och det medberoende som drabbar alla i omgivningen. Den handlar om ett barn som tvingas växa upp för snabbt då storebror drar en skugga över familjen. Den handlar om hur det känns att se sin förebild falla isär och att försöka sopa samman skärvorna.

Då man hör att en estradpoet ska släppa en diktsamling så finns det alltid en oro för att muntligheten ska bryta sig in och besudla skriftspråket, men i Atarias debut inträffar detta aldrig. Istället bjuds man på ett språk som för tankarna till Johannes Anyuru och den Bruno K. Öijer som träder fram under nittiotalet. Det är naket och genuint; alla onödiga utsvävningar har skalats bort och kvar finns bara köttet och nerverna.

Det är sällan man får möjligheten att läsa ett diktverk som har en så tydlig röd tråd som Atarias dokumentation av livet som medberoende har. Dikterna har placerats i kronologisk ordning, vilket gör att innehållet känns väldigt strukturerat och enhetligt. Man kan lättare sätta sig in i situationen och följa med på den mörka resan, genom ett dunkel av ovisshet och gråt. Man får höra ”…ljudet/från en ytterdörr/som slås igen/med en duns,/en skarp efterklang” och se ”…ofullständiga målningar,/nålspår/ och små sår som läkt”. Det som gång på gång slår mig under min läsning är hur påtagliga alla bilder och känslor är; allting är beskrivet på ett vis som gör det väldigt verkligt. Man kan stryka händerna längs väggarna i huset på Vetevägen 6. Man kan känna dofterna och sorgen som sakta, men säkert, ”Bereder sig plats/inom/Lägger sig tillrätta”.

Ismael Atarias Allt jag vill för dig, ingen annan är inte bara en berättelse om missbruk och medberoende, utan lika mycket en berättelse om att växa upp och försöka finna en identitet. Det är en oerhört viktig bok, som kan skänka tröst åt många. Det är en bok som vill dig väl.



Tim Sterner

Josef Hoffert

Namn: Josef Hoffert
Född: 1984 i Karlskrona
Bor: Karlskrona, med ambitioner att flytta till Malmö
Yrke/Studieinriktning: Studerar till Skrivpedagog, vill bli lärare i kreativt skrivande eller scenpoet på heltid
Fritidsintressen: Rollspel, Datorer, Läsa, Skriva
Favoritdiktare: Buddy Wakefield
Bästa diktverk: "Live for a Living", av Buddy Wakefield
Favoritcitat: "You know the hardest thing about being smart? I always pretty much know what's gonna happen next. There's no suspense."
Bästa skrivmusiken: Hip-Hop, alternativt en bedövande tystnad
Roll i redaktionen: Skribent
Hemsida: http://hoffert.blogg.se/ och http://www.myspace.com/josefhoffert
Skriv till Josef


Vad är poesi?
– Trummorna inuti din bröstkorg, gråten i din hals och stjärnorna i dina ögon. Sådant som ger dig fjärilsfötter, sockerdricksdrömmar, tulpanhud och témage.

Hur skiljer sig poesi från andra litteraturformer?
– Hur skiljer sig en swingig jazzlåt från en nymålad tavla? Vad skiljer ett talat ord från ett draget riff? Poesi är allt, allt är poesi. Förutom om det inte är poesi, för då är det förmodligen borgerligt.

Hur kom du i kontakt med poesi första gången?
– Jag såg Kalle Haglund uppträda på Jam All Stars 2007, blew me away. Han är helt fantastisk.

Läser du något annat än poesi?
– Science Fiction, blandade novellsamlingar, skräck, "klassiker"

Vad kommer du att tillföra på den här tidskriften?
– All vettig info om Spoken Word och Poesi i södra sverige, med fokus på Borås, Växjö, Blekinge och Skåne.

Tim Sterner

Namn: Tim Sterner
Född: 5/2 1987 i Karlstad
Bor: Karlstad
Yrke/Studieinriktning: Litteraturvetare
Fritidsintressen: Skriva, läsa, uppträda, arrangera och fika
Favoritdiktare: Bruno K. Öijer, Johannes Anyuru, Katarina Kieri, Emil Jensen, Navid Modiri, Sonja Åkesson, Ismael Ataria, Sage Francis, Lukas Moodysson och Åke Hodell
Bästa diktverk: Öijers Svart som silver, Anyurus Omega och Hodells Självbiografi
Favoritcitat: ”A man can’t ride your back unless it’s bent” – Martin Luther King
Bästa skrivmusiken: Varierar, men instrumental postrock sviker aldrig
Roll i redaktionen: Redaktör och ansvarig utgivare
Hemsida: tsterner.blogspot.com och myspace.com/timsterner
Skriv till Tim


Vad är poesi?
– Det är något väldigt individuellt, så det är svårt att ge ett övergripande svar som alla har glädje av. För mig är det ett sätt att skapa distans till mina känslor, tankar och upplevelser; allting tenderar att bli tydligare och mer lättöverskådligt på papper. Kort sagt är poesi ett sätt att reda ut sig själv samtidigt som man utmanar det svenska språkets gränser och försöker få en större förståelse för sin omgivning.

Hur skiljer sig poesi från andra litteraturformer?
– Även om det finns diverse poesiformer som utgår ifrån en specifik mall, till exempel Haiku, så skulle jag nog vilja hävda att poesi är den friaste och mest öppna litteraturformen. Om man försöker greppa den med händerna så glider den undan som vatten. Det som är svårt att fånga blir alltid mer intressant.

Hur kom du i kontakt med poesi första gången?
– Jag var femton år gammal, och bar på ett mörker som behövde släppas ut; mobbning, smärtsamma uppbrott och frustration gentemot skolsystemets sätt att underkuva istället för att stötta. Jag var vid tillfället verksam som filmrecensent på skrivarsajten Sockerdricka.nu, och det var där jag kom i kontakt med poesi första gången. Jag minns att jag inte förstod ett dugg, men jag minns också att det var just det som gjorde mig fascinerad. Jag började läsa mer aktivt, och skrev så småningom en dikt för att känna lite på formen. Resten är historia, som man brukar säga. Genom poesin fick jag utlopp för känslor, tankar och åsikter som låg och skavde inom mig. Nu har den vuxit fast i mig och blivit en del av min personlighet.

Läser du något annat än poesi?
– Även om större delen av min bokhylla upptas av diktsamlingar så är jag även väldigt förtjust i psykologiska romaner och pulpgenren. Paul Auster, Chuck Palahniuk, Bret Easton Ellis, Jim Thompson. Jag attraheras av alla verk som har en intelligent story, komplexa karaktärer och en filosofisk eller psykologisk underton.

Vad kommer du att tillföra på den här tidskriften?
– Jag kommer att vara spindeln i nätet; den som håller samman allting. Jag kommer se till att allt material som publiceras är givande och har ett bra språk, men jag kommer också att vara lyhörd och lyssna till andras förslag. Det här projektet ska engagera och inspirera. Inte tvärtom.

Om Sapfos tunga

Vad är Sapfos tunga?

Sapfos tunga är en politiskt och religiöst obunden bloggtidskrift som placerar poesin i centrum. Här kan du läsa recensioner av diktverk och intervjuer med poeter samt delta i tävlingar och ta del av användbara tips. Vi som står bakom detta projekt är trötta på att media enbart uppmärksammar offentliga personer eller aktuella namn. Därmed är ingen för liten eller inaktuell här. Alla får utrymme, såväl etablerade som oetablerade. Gamla som unga. Introverta som extroverta. Sparka av er skorna, och känn er som hemma.


Vadän namnet?

För litteraturhistoriker är namnet Sapfo förmodligen inte något som ger upphov till frågetecken. Hon var en poet i antika Grekland som levde på ön Lesbos. Det råder vissa tvister kring hennes sexuella läggning; hon drev en skola för flickor, och i vissa av hennes dikter väcks tanken att hon förälskade sig i sina elever. Detta har lett till att hon betraktas som lesbisk. Om man noterar namnet på ön där hon levde så kan man till och med ana historien bakom begreppet ”lesbisk”. Det finns dock bevis för att hon hade sexuella förbindelser med män, och därmed menar vissa att hon var bisexuell. Om hon drog sig till män för att hon förälskade sig i båda könen, eller enbart på grund av att hennes lesbiska kärlek inte uppskattades av omgivningen, är en öppen fråga.

I sin mest kända dikt Gudars Like beskriver hon en skönhet som gör att tungans makt blir bruten, och vad gör man då tungan inte kan uttrycka en känsla? Man skriver poesi. Begreppet "Sapfos tunga" kan även betrakas som en metafor för poesin; en helande tunga som lapar i sig ens sorger och renar själen. Det kanske låter långsökt, men i poesins värld är inget långsökt. I poesins värld kan människor flyga och hjärtan dansa. Ingenting är omöjligt. Det finns bara möjligheter.