År 1953 skrev Öyvind Fahlström Hätila ragulpr på fåtskliaben; sitt manifest för konkret poesi. Han förespråkade en poesiform som utgick ifrån språket som konkret materia. Under 1960-talet anslöt sig multikonstnärer som Åke Hodell, Bengt Emil Johnsson och Jarl Hammarberg till stilen, men i takt med att den revolutionära andan dog ut svalnade så även intresset för den konkreta poesin. Nu under 2000-talet tycks den dock än en gång ha vaknat till liv hos några unga svenska poeter. En av dessa är Johannes Heldén.
Du står listad som en av 2000-talets representanter för konkret poesi på den danska sajten Afsnit P. Betraktar du dig själv som en del av den konkreta poesins tradition?
− Det är nog för andra att avgöra, om jag verkar i den traditionen. Vad jag själv tycker: konkret poesi som ett utökat begrepp, absolut. Jag har inspirerats av den konkreta poesin, förr. Inte så mycket nu.
Något du har gemensamt med Öyvind Fahlström, Åke Hodell och många andra av 1960-talets konkreta poeter är att du är en multikonstnär. Beror din mångsidighet på rastlöshet eller nyfikenhet?
− Både och. Förr försökte jag skilja tydligt åt mellan vad som var konst, och vad som var litteratur. Nu spelar det inte lika stor roll. Det enskilda verket kräver sitt medium, och lyckas jag vara lyhörd så vet jag vilket. Något som börjar som en kort text kan mutera till en målning eller ett ljudstycke.
Du är ju konstnär i grunden. Hur kommer det sig att du började skriva poesi?− Litteraturen har alltid legat närmast mig, på något sätt. Det var böcker jag försvann in i när jag var liten, inte konsten. Jag minns att jag tyckte det var så oerhört svårt att skriva poesi. Det intresserade mig.
Din första diktsamling Burner, som utkom på Albert Bonniers Förlag 2003, kretsar kring graffiti. Hur föddes idén?− Jag skrev mycket, och funderade mycket kring hur jag skulle komma nära texten, bryta ner den. En god vän gav mig rådet att skriva som han och jag pratade, "skriv det vi pratar om nu". Det blev den utlösande faktorn - att jag skrev om något, en tid, platser, som betydde mycket för mig. Också att jag delade den historien med honom. Och i den historien hade graffiti en stor roll.
Vad anser du om graffitikonstnären NUGs examination från Konstfack i form av filmen Territorial Pissing som visar hur han vandaliserar en tunnelbanevagn?− Verket i sig har sina poänger, men tyvärr så drunknar allt i ett galleris pr-inriktade manövrar och en kulturminister som plötsligt agerar konstkritiker. Och givetvis medias bevakning av det hela. Men jag har inte heller sett hela verket, och borde kanske vänta med att uttala mig. Om frågan handlar om ifall konsten (läs: konstfack) ska vara öppen för alla versioner och kreativa uttrycksformer, så borde debatten varit mer nyanserad.
Du verkar vara väldigt inspirerad av ljud och rytmer; i Burner finns det referenser till både ljudkonstnären Fransisco Lopez och rockbandet Kent. Vad spelar ljud och rytm för roll i ditt författarskap?− Omedvetet antagligen väldigt mycket. Men jag reflekterar aldrig över det medan jag skriver, inte nu längre. Det är inte så att jag medvetet strävar efter en viss rytm över sidorna eller i språket.
Din andra diktsamling på Albert Bonniers Förlag heter En Maskin Av Ljus, och utkom 2006. Den har marknadsförts som science fiction i diktform. Hur var det att kombinera två så olika genrer?− Det föll sig naturligt. Sf intresserar mig, på flera plan. Det var aldrig en uttänkt plan, att skriva en science fiction-diktsamling. Det bara blev så.
Förutom dina tryckta böcker har du gjort flera interaktiva poesiprojekt som till exempel Väljarna, vilken finns upplagd på BonnierLyrik.se. Trivs du i det digitala rummet?
− Absolut. Jag har ingen speciellt uttänkt plan eller teori vad gäller digital poesi - jag försöker använda mig av de medel jag har till hands, och känna mig fram. Precis som i "vanligt" skrivande.
Du har studerat, och haft vernissager, på många olika platser runt om i världen. Känner du att det finns en större förståelse för den sortens konst du sysslar med i till exempel Tokyo än här i Sverige?
− Mja, i exemplet Tokyo, faktiskt. När jag var där jobbade jag mycket med ljud. Atmosfären där var annorlunda. Men generellt så är jag osäker.
Du är inte främmande för att skriva på engelska. Är det lättare att uttrycka sig på engelska än på svenska?− Nej egentligen inte. Men att ibland, plötsligt, växla språk, med ett citat eller i egna ord, kan ge något till texten. Och det faller sig naturligt.
Finns det några specifika poeter som har betytt mycket för ditt skrivande?
− Samlingen
Jag skriver i dina ord, 12+1 franska poeter översatt av Jonas J Magnusson och Helena Eriksson, var i sin helhet väldigt viktig för mig. Annars: Tomas Tranströmer.
Har du några tips till andra som drömmer om att bli etablerade poeter? − Hmm. Standardtipset är ju förstås att skriva mycket, och att inte bli nedslagen av motgångar. Och att inte lyssna för mycket på andra - det finns inget speciellt "sätt" att skriva. Sen om man vill få kritik och visa för andra ska man ju givetvis göra det. Själv visar jag inget förrän det är klart, eller snudd på klart.
Noter:
Läs mer om Heldéns verksamhet på hans hemsida, på Albert Bonniers Förlags hemsida eller på OEI.nu.
Du kan läsa hans digitala diktverk Väljarna på BonnierLyrik.se, och ta del av fler interaktiva dikter på den konkreta poesins officiella hemsida konkretpoesi.se
Tim Sterner 
