Allt du aldrig drömt om

Titel: Allt du aldrig drömt om
Författare: Erik Härstedt
Förlag: Recito
Antal sidor: 144

Det här är Erik Härstedts debutsamling i bokform, innehållandes samlade dikter ifrån 2007, och en maffig sådan som ringer in sig på 144 sidor. Tungläst, kan man tro vid första anblick. Den grå utsidan av boken ger en bred känsla av ångest och visst är den känslan en av de framträdande i Allt du aldrig drömt om. Men det genomsyras av en kraftig sarkasm och ett smutsigt, ofta oputsat språkbruk. Erik är inte en poet som sysslar med finlir eller vackra omskrivningar. Hans metaforer är mörka och språkbruket i boken gränsar till galenskap. Bokens främsta egenskap är utan tvekan dess brutala ärlighet.

Detta är i detta fall enbart till dess fördel, man sjunker in i boken och blir ett med den. Man känner igen sig, till sin egen nackdel, och man försuper sig på denna domedagspoesi. Som poet själv kommer jag ofta till passager där jag tänker ”Fan vad snyggt, det där önskar jag att jag hade skrivit”. Vilket enligt mig är det största komplimang en skrivare kan ge en annan.

Som Tim nämnde i recensionen av Ismael Atarias bok Allt jag vill för dig, ingen annan så är det alltid knepigt när en estradpoets poesi läses i skriftlig form. Eriks poesi lider inte av detta dock, utan man kan istället näst intill höra en annan röst än sin egen i sitt huvud, som läser för en. Även om man aldrig hört Erik förr. Ett exempel är:

det här är mitt liv
ååååååååhhh! titta där!
ett nöjesfält,
sån tur jag har
så kul jag har
jag ska åka karusell
tills jag kräks
blä blä blä

Erik har ett budskap, men inte ett som är direkt uppenbart. Det finns ett flertal röda trådar men boken lämnar det till läsaren själv att nysta upp dem, en efter en. Ska jag rikta någon direkt kritik mot upplägget får det bli avsaknaden av titlar på dikterna, något som kan förvirra min ordnade hjärna. Boken är lite kaotisk, men det glöms så pass snabbt bort i läsandet att detta inte förtar från upplevelsen att läsa den.

Jag tänker lämna er med mitt absoluta favoritcitat ur boken, ett jag definitivt tänker lägga i min hjärnbank och tänka på när situationen passar.

mitt liv är ett neråttjack
men jag blir aldrig
tillräckligt
låg för att landa

Boken finns att beställa på: http://www.litenupplaga.se/392


Josef Hoffert

En medberoendes dagbok

Titel: Allt jag vill för dig, ingen annan
Författare: Ismael Ataria
Förlag: Heidruns
Antal sidor: 96

Det känns som att majoriteten av de poeter som blir utgivna i dag enbart skriver sådant som de tycker låter vackert, och bjuder väldigt lite på sig själva. Det är därför man inte kan bli annat än lyrisk då det släpps diktsamlingar som Ismael Atarias Allt jag vill för dig, ingen annan. Om man bortser från det faktum att han släpper den under sin pseudonym, istället för sitt riktiga namn Anders Broqvist, så är detta en personlig och smärtsamt ärlig bok. Den handlar om hur det är att leva som anhörig till en missbrukare, och det medberoende som drabbar alla i omgivningen. Den handlar om ett barn som tvingas växa upp för snabbt då storebror drar en skugga över familjen. Den handlar om hur det känns att se sin förebild falla isär och att försöka sopa samman skärvorna.

Då man hör att en estradpoet ska släppa en diktsamling så finns det alltid en oro för att muntligheten ska bryta sig in och besudla skriftspråket, men i Atarias debut inträffar detta aldrig. Istället bjuds man på ett språk som för tankarna till Johannes Anyuru och den Bruno K. Öijer som träder fram under nittiotalet. Det är naket och genuint; alla onödiga utsvävningar har skalats bort och kvar finns bara köttet och nerverna.

Det är sällan man får möjligheten att läsa ett diktverk som har en så tydlig röd tråd som Atarias dokumentation av livet som medberoende har. Dikterna har placerats i kronologisk ordning, vilket gör att innehållet känns väldigt strukturerat och enhetligt. Man kan lättare sätta sig in i situationen och följa med på den mörka resan, genom ett dunkel av ovisshet och gråt. Man får höra ”…ljudet/från en ytterdörr/som slås igen/med en duns,/en skarp efterklang” och se ”…ofullständiga målningar,/nålspår/ och små sår som läkt”. Det som gång på gång slår mig under min läsning är hur påtagliga alla bilder och känslor är; allting är beskrivet på ett vis som gör det väldigt verkligt. Man kan stryka händerna längs väggarna i huset på Vetevägen 6. Man kan känna dofterna och sorgen som sakta, men säkert, ”Bereder sig plats/inom/Lägger sig tillrätta”.

Ismael Atarias Allt jag vill för dig, ingen annan är inte bara en berättelse om missbruk och medberoende, utan lika mycket en berättelse om att växa upp och försöka finna en identitet. Det är en oerhört viktig bok, som kan skänka tröst åt många. Det är en bok som vill dig väl.



Tim Sterner