Titel: Allt jag vill för dig, ingen annan
Författare: Ismael Ataria
Förlag: Heidruns
Antal sidor: 96
Det känns som att majoriteten av de poeter som blir utgivna i dag enbart skriver sådant som de tycker låter vackert, och bjuder väldigt lite på sig själva. Det är därför man inte kan bli annat än lyrisk då det släpps diktsamlingar som Ismael Atarias Allt jag vill för dig, ingen annan. Om man bortser från det faktum att han släpper den under sin pseudonym, istället för sitt riktiga namn Anders Broqvist, så är detta en personlig och smärtsamt ärlig bok. Den handlar om hur det är att leva som anhörig till en missbrukare, och det medberoende som drabbar alla i omgivningen. Den handlar om ett barn som tvingas växa upp för snabbt då storebror drar en skugga över familjen. Den handlar om hur det känns att se sin förebild falla isär och att försöka sopa samman skärvorna.
Då man hör att en estradpoet ska släppa en diktsamling så finns det alltid en oro för att muntligheten ska bryta sig in och besudla skriftspråket, men i Atarias debut inträffar detta aldrig. Istället bjuds man på ett språk som för tankarna till Johannes Anyuru och den Bruno K. Öijer som träder fram under nittiotalet. Det är naket och genuint; alla onödiga utsvävningar har skalats bort och kvar finns bara köttet och nerverna.
Det är sällan man får möjligheten att läsa ett diktverk som har en så tydlig röd tråd som Atarias dokumentation av livet som medberoende har. Dikterna har placerats i kronologisk ordning, vilket gör att innehållet känns väldigt strukturerat och enhetligt. Man kan lättare sätta sig in i situationen och följa med på den mörka resan, genom ett dunkel av ovisshet och gråt. Man får höra ”…ljudet/från en ytterdörr/som slås igen/med en duns,/en skarp efterklang” och se ”…ofullständiga målningar,/nålspår/ och små sår som läkt”. Det som gång på gång slår mig under min läsning är hur påtagliga alla bilder och känslor är; allting är beskrivet på ett vis som gör det väldigt verkligt. Man kan stryka händerna längs väggarna i huset på Vetevägen 6. Man kan känna dofterna och sorgen som sakta, men säkert, ”Bereder sig plats/inom/Lägger sig tillrätta”.
Ismael Atarias Allt jag vill för dig, ingen annan är inte bara en berättelse om missbruk och medberoende, utan lika mycket en berättelse om att växa upp och försöka finna en identitet. Det är en oerhört viktig bok, som kan skänka tröst åt många. Det är en bok som vill dig väl.
Tim Sterner
måndag 20 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ismael Ataria är en stor scenpersonlighet, också, som kan gestalta ordet och ge det en mänsklig ram.
SvaraRadera