Intervju: Navid Modiri

FOTO Tim Sterner

Han inledde sin karriär på Café Hängmattan i Göteborg då han som 15-åring klev upp på scenen och läste en dikt i samband med ett Poetry Slam. Sedan dess har han varit radiopratare i P3, skribent för Göteborgsposten och programledare för SVT’s Filmkrönikan. Han har även släppt tre album tillsammans med bandet Gudarna, en soloplatta under pseudonymen Cobra Charlie och diktsamlingen Skrik om du brinner på Predi Förlag. Numera driver han bloggen 365 Saker du kan göra, som nu officiellt har blivit en folkrörelse.

Estradpoet, radiopratare, journalist, programledare och artist. Vad går du på för att hinna med allt?
– Det är en väldigt väsentlig fråga, med väldigt många svar. Det är alltid så skönt de första dagarna då man går runt med en idé i skallen. Att ha ett tomt papper, och sedan helt plötsligt ha något på det. Med papper och penna förändrar man saker. Ur lusten föds energi.

Du använder ofta humor som verktyg för att skildra allvar. Är det ett medvetet stilgrepp?
– Det faller sig naturligt. Det är ett sätt att skapa en distans, som samtidigt har glimten i ögat. Texterna är seriösa, men man kan prata om begrepp som död, sorg och apati på så många olika sätt.

Vilka har inspirerat dig i ditt skapande?
– På ett ytligt plan är det väl andra poeter och musiker. Men oftast inspireras jag av människor runt omkring. Folk som peppar. Många låtar föds på grund av frågetecken. Ett exempel är Snart dör Bob Dylan från första plattan. Den skrev jag efter att Johnny Cash och min flickväns pappa dog inom loppet av några veckor. Jag kände att jag var tvungen att gestalta det. Sedan kommer färgen och spacklet genom inspiration från andra artister.

Soloplattan Jag kommer tappa det som du släppte under pseudonymen Cobra Charlie 2007 känns som en samling fragment av feberdrömmar. Hur skulle du personligen beskriva projektet?
– Feberdrömmar är en utmärkt beskrivning. Jag var utbränd, och gick på rosentabletter, under arbetet med plattan. Vi satt i en betongbunker i Stockholm. Bara jag och Povel (Povel Ohlsson, trummis i Gudarna). Det fanns inga begränsningar, och inga förväntningar.

Låtarna som du gör tillsammans med Gudarna är lite mer konkreta och lättsmälta. Var det därför du valde att släppa det materialet som ett sidoprojekt?
– Absolut. Cobra Charlie-projektet handlar om att gå tillbaka till rötterna och skapa något som kontrasterar till det jag gör tillsammans med Gudarna. Att börja om från scratch.

Du släppte även en diktsamling 2007 som heter Skrik om du brinner. Det finns även en låt på Cobra Charlie-plattan med samma namn. Vad betyder den frasen för dig?
– Det kommer ifrån en novell av Charles Bukowski som heter Skrik när du brinner. Den handlar om en kille som super, spelar på hästar och är arbetslös. En gubbjävel helt enkelt. För mig betyder frasen att jag vill ha människor som skriker när de brinner. Inte folk som är minimalistiska. Jag gillar folk med överdrivna kroppsrörelser och som är högljudda. För dem är livet en stor buffé.

Din diktsamling skiljer sig mycket ifrån din muntliga poesi både språkmässigt och innehållsmässigt. Hur var det att skriva den?
– Diktsamlingen skrev jag under fyra år. Den var nödvändig för att komma vidare. Ämnena i den var saker som jag har tänkt på och haft i mig i hela mitt liv. Den är sammanhållen, vemodig och tung. Samtidigt som den slutar med en förlösande känsla av framtid och lösning. Min muntliga poesi och mina låttexter är mer direkta och skrikiga, mer amerikanska om man vill säga så. Diktsamlingen är softare. Mer tillbakahållen.

Du har varit förband åt din egen idol Sage Francis. Hur kändes det?
– Ja, det var mäktigt! Och en väldigt konstig spelning. Folk skrek att vi var bögjävlar och att de skulle döda oss. Men att komma ut och se Francis soundchecka...alltså, jag blir inte ”starstruck”. Men då blev jag det.

Det känns som att låten Vi gör det här för att vi måste från första skivan Dags För Slagsmål beskriver syftet med allt du gör; att lämna avtryck, och odödliggöra?
– Berättande har en vital funktion. Som mat och sömn. Både att själv berätta, och att lyssna på andra. Man får ett sammanhang. Det är en stor och komplex värld vi lever i, men genom att lyssna på andras berättande kanske man kan relatera till det, och på så sätt känna sig mindre ensam.

Har du några tips till andra som drömmer om att göra sin röst hörd med poesin som verktyg?
– Mitt enda tips till dig som vill skriva är : Skriv. Vänta inte på att något förlag ska ringa, vänta inte på att någon ska ge dig tillåtelse att skriva. Starta en blogg, skriv dagbok, flaskpost, dikter eller peppande postitlappar som du sätter upp på stan. Ta ditt skrivande på allvar och ha alltid med dig ett anteckningsblock. Var aldrig konsekvent, provocera, jävlas med folk, starta alteregon på Twitter och Facebook, experimentera och se vad som händer. Testa, var inte rädd och sist men inte minst: gå ut och spring minst två gånger i veckan.


Not: För mer information om Navid och hans upptåg:

http://www.navidmodiri.com
http://www.myspace.com/navidochgudarna
http://www.myspace.com/cobracharlie
http://www.365saker.se


Tim Sterner